Jag vet inte hur mycket jag får lov att avslöja innan det kan komma till skada mot mig själv. Eller hur mycket tankar jag får ägna åt händelsen innan jag själv blir delaktig. Jag tänker vara smart, smiddig och inte avslöja så mycket alls.
Igår, när jag och några vänner var i stan springer en kvinna fram och ber om hjälp.
Efter henne kommer några män, de verkar agressiva och stressade.
Jag försöker så kontakt med männen för att lista ut vad som försegår,
men de verkar ha brottom bort från platsen. De pratar i telefon på engelska
och allt blir mer och mer uppenbart att det rör sig om sex- handel.
Klart vet jag inte för säkert, men jag har många tecken som tyder på det.
Fler än jag önskar att det var. Plötsligt känns det som att lilla jag insett
att den mörkare delen av verkligheten faktiskt exsisterar, och att jag
har makten att påverka. Att varje handling, varje ögonblick räcknas.
Jag blev också skrämd för mig egen talang till att förbli åskådare.
Det jag tänker på i efterhand är mest kvinnans blick när hon drog tag
i mig och bad om hjälp, hennes rädsla i ögonen. Fast det som jag
funderat mest över är inte faktiskt inte över kvinnans situation, utan
männens. Hur hamnar man där? Hur kan man leva med sig själv
efter att sålt någons liv, framtid och stjäl? Känner de sig inte äckliga?
Hur långt kan de styras av sin sexistiska sida innan deras moraliska ja tar över?
Om den gränsen ens är ritad för alla. Jag är inte säker längre.
Ett vittne som vill påverka, kan påverka men risken är att de själva blir
indragna. Dock tillsammans, mot alla på gatan, skulle förövarna inte haft
en chans. Jag försökte i alla fall. Tänk alla som bara gick, försvann. Alla
som lämnade gatan? Jag skulle förmodligen också lämnat gatan om jag
sett allt från deras synvinkel. Fast nu var det faktiskt mig hon greppade tag i.
Dock efter detta är jag inte lika säker om jag gått. Så alla ni, som läser detta,
om ni stöter på någon liknande situation, gå inte om ni är i hyfsad säkerhet.
För tillsammans är alla åskadare starkare. Männen hade inte haft en chans
att gå iväg med henne om alla stannat upp, om de inte var beväpnade såklart.
Jag trodde aldrig jag skulle vara delatkig i en sådan situation. Jag trodde
inte ens sånt skedde i Sverige, Göteborg. Något jag däremot visste var att
ondska kommer från de som ser på utan att agera. Jag gör vad som helst
för att inte vara en sådan. Ändå tvingar impulsen människan att fly från fara.
Jag ska försöka mer nästa gång.
För om det jag hade varit offret hade jag velat att åskådarna agerat, och det tror jag ni också velat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar