Sluta nian

Ligger just nu i min säng och kan inte somna. Min mamma är underbar som ger mig pengar gång på gång, fast hon vet att jag bara förbrukar dem på skit. Jag lyssnar på Håkan Hellström också, han är min poet. Jag var inne på ticknet nyss och kollade om Håkan skulle spela någon gång i år. Vilket han ska, den 6 November på Scandinavium. Så jag ska köpa biljetter dit, första parkett hade jag tänkt. Jag lär få tag i sådana bra biljetter eftersom att det är ett halvår kvar till han ska spela, så jag är ute i god tid. Frågan är bara vem jag ska bjuda med mig, vem av mina vänner lyssnar på Håkan Hellström? Nej, typ ingen.

Det känns som om jag har en stor ångestklump i magen som bara växer och växer. Jag vill liksom spy ut den, men den kommer aldrig ut. Ingen vill få den på sig, ingen vill lyssna. Jag har sådan ångest inför skolavslutningen. Alla de man känner nu från skolan, kommer man aldrig bemötta som förr igen. Vi har fått sådan bra kontakt nu på slutet, så nu är det helt plötsligt så mycket mer som står än på spel. Jag vill inte förlora den gemenskap vi byggt upp helt enkelt. För den gemenskapen är typ hela mitt liv.

Alla säger alltid att de kommer hålla kontakten efter nian, men oftast leder till att alla går åt skilda vägar, vilket är så som det ska vara. Det värsta är egentligen att alla vet om det, men att ingen vill nämna det högt.